söndag 18 juni 2017

56. Livsviktig stickning i Lettland



Vår expert på Lettlands stickning: Ligita Veigurs
I Lettland har stickningen verkligen varit livsviktig och är det fortfarande. Ligita Veigurs är född i Sverige av lettiska föräldrar, så hon är tvåspråkig och stickare förstås! Hon ägnar sig, bland annat, åt att importera vantar från Lettland till Sverige och kan berätta det mest om de traditionella mönstren och vad symbolerna betyder.

Att mönstren överlevde ockupationstiden då Lettland var en del av Sovjetunionen berodde på att man stickade i hemlighet. Det var ett sätt att hålla fast vid sina rötter och den egna kulturen. När Lettland blev självständigt betydde det att man kunde välja mönster och färger fritt och det fick stickningen att blomma som aldrig förr. 

Det märks fortfarande när man besöker Lettland att det stickas överallt. 
Gärna på stickor 1,5 och tunna ullgarner. Behöver vi ens påpeka att det är sådant vi gillar här på Nördic Knitting eller är vi tjatigare än din mamma då?

En av höjdpunkterna för stickälskare är den årliga Hantverksmarknaden i på det Etnografiska friluftsmuseet i Riga. Ligita besöker marknaden nästan varje år och har sett hur den växer och förändras.

Försäljarna är klädda i folkdräkt förstås!


Den perfekta souveniren. Antagligen stickad på 1,5 mm.

Experiment med nya färger ser det ut som.
Ligita berättar att stickningen fortfarande utvecklas, man provar gärna nya mönster och andra färger än de traditionella. Det är ett levande hantverk i högsta grad!

Skulle vi våga kombinera färger på det här sättet i Sverige?

Det är lite som om man skulle ha en jättestor hantverksmarknad på Skansen som alla hållit på och jobbat inför i ett års tid. Här finns allt, inte bara stickat. Kolla gärna in denna visning på nätet. Men varning! Sedan vill man åka dit.




Den här boken ovan kom Johannes man hem med för några år sedan. Den visar hur man skapar ett stickmönster genom att börja med att rita ett enkelt kors. Oerhört fin men svår att förstå om man inte kan lettiska... (Och gissa hur Johanne vet det).


En äldre stickbok som Ligita tog med och visade med en titel som bara hon kunde uttala. Om man har tur går den att hitta på antikvariat. Det är en riktig raritet.


Som tur är finns det nyare böcker som fortfarande går att köpa. Som den här av Maruta Grasmane.


Den finns på museet för folkdräkter Sena Klets centralt i Riga. Ett bra ställe att besöka för att se stickade plagg om man råkar befinna sig i Riga när det inte är marknad. Och runtom i Lettland är det mindre marknader hela tiden där man kan köpa stickade vantar och sockor.

Det är också på Sena Klets hemsida man kan anmäla sig till höstens stickretreat i Lettland.

Den här fina lettiska vantboken har kommit på engelska nu också. Man kan köpa den av Ligita, som har några ex kvar.





P.S. Det finns fortfarande platser kvar på Johannes stickresa till Skottland i höst. Det finns nu ett mer detaljerat program  som man kan få härifrån.

Kom och hälsa på mig i Högländerna vettja!

Vill man inte åka så långt så kan man i stället vara med på Sticksymposium i Linköping med temat Sticka retro. Heléne har en av kurserna om hur man stickar mönster och vågar klippa!


Och vill man veta varför stickningen alltid har varit och fortfarande är så livsviktig i Lettland så ska man lyssna på det här!


söndag 4 juni 2017

55. Snart semester(stickning) igen!

Den ovanligt kyliga våren har gjort att man knappt fattat att det snart är sommar. Men hörrni, snart är det sommar – och på Nördic Knitting har vi börjat ladda med planering av semesterstickning.

Som vanligt är det spetssjalar som hägrar. Därför kommer här en liten present till alla lyssnare: beskrivningen till Avigmaskans sjal som Heléne gjort för länge sedan och nu har fräschat upp!

Här har vi fått låna en fin bild på sjalen av maritasmaskor.blogspot.com
Det som utmärker en utmärkt semesterstickning är att den ska vara portabel och ha någorlunda lättfattlig beskrivning – gärna en som går att memorera. Den här spetssjalen tickar alla boxar som man säger...

Johanne har ju redan varit ute och farit en del i Europa under våren. Först fyllde hennes man 50 år och skulle nödvändigtvis fira det utomlands. Det blev München i södra Tyskland. Där finns det många garnaffärer, men den allra mest speciella ligger lite utanför i den lilla staden Pfaffenhofen... vi talar förstås om Wollmeisebutiken.

Men eftersom Johanne numera har Wollmeisegarn runt hörnet hemma i Stockholm blev det inget besök i Pfaffenhofen denna gång. I stället tog hon elcykeln till Die Mercerie.

I förgrunden syns garnet från Quince & Co,
men det var inte "rätt sort".

Det fanns lite allt möjligt att köpa, inte bara garn.

En trevlig butik på det hela taget
och man kunde fika och dricka kaffe längst in.

Efter München bar det av till Paris och där hann Johanne med två besök i garnbutiker. Först LÓisivethe, där hon varit tidigare. 

På onsdagar är det stick-café,
 som är så populärt att man måste boka plats.
Som hörs på namnet så kan man både handla garn och dricka te/kaffe och fika i denna butik. Är detta en trend, månntro?

Småhärvorna lockade till köp, men...

Även här fanns garn från Quince & Co, men fel sort.

Den andra garnbutiken hette passande nog La Droguerie. Här köper man sina droger helt enkelt! (Fritt översatt från franska.) Och här slog Johanne till på ett par 30-gramskoner med glittrigt mohairgarn.


Stor, tydligt skylt som gör att man kan lyckas upptäcka butiken av en slump!

Färgglada härvor möter i entrén.

Det fanns både knappar och tyger och annat tillbehör. Men ingen cafédel.
Heléne tog det istället mycket lugnt och stillsamt på hemmaplan. Kristihimmelshelgen tillbringades "på pensionat" med mycket stickning och trevligt umgänge.

I det här kamratgänget har det blivit en tradition att träffas just den här helgen på Syninge kursgård.

Det blev en skönt uppsluppen stämning när vi pratade om semester och stickning. Men vi kom ändå ihåg att nämna några av våra favorittips inför sommarens spetsstickning.

Här är länkar till Garnstudio för de olika hopstickningar vi pratar om i avsnittet.

Sticka ihop 2 m rätt = lutar åt höger
Överdragshoptagning = lutar åt vänster
SSK = lutar åt vänster
Centrerad dubbel hoptagning=mittmaskan centreras, 2 m minskas på var sida

I höst väntar nya resor. Johanne ska vara reseguide på en stickresa till Skottland den 12-16 oktober. Resans mål är en ganska ny stickfestival i Inverness som verkar väldigt lockande. Kolla gärna alla workshops på programmet. Och så ska vi bo på pensionat där man kan sitta och stickmysa tillsammans på kvällarna.

Ett besök på ett spinneri ingår – och så kommer Johanne att berätta och hålla workshop om Fair Isle-stickning och färglära som passar bra när man åker till stickningens förlovade land. Här kan ni läsa mer om resan och anmäla intresse genom att mejla annaATscotlandstours.se (byt ut AT mot @)

För den som inte vill åka så långt som till Skottland så kommer Johannes kurs i Färglära med fördjupning om Fair Isle-stickning att hållas utanför Ludvika den 17 september. Läs mer om den på Vävglädje.

Johanne vill också gärna visa upp sitt bästa loppisfynd 2017 alla kategorier: 2 nystan Angorina Lyx som fanns på en loppis i Norrtälje för 5 kr/styck. Så värda! Johanne var lika upphetsad som Knut Knutsson i Antikrundan brukar vara när han hittar någon riktigt gammal raritet när hon rotade fram dessa rosa raringar längst in i en låda...

Finns det någon nu levande stickare (född före 1980)
 som inte har stickat i Angorina Lyx? 
Och så ett sticktips för sommarens glada fester: björnbärsmönstret! Lyssna på avsnitt 55 här (eller via din app) så får du veta när du INTE ska ge dig på att sticka det.


tisdag 16 maj 2017

54. Ja vi elsker denne strikking!

För att fira den 17 maj ordentligt bjuder vi på fyrahundra år norsk stickhistoria!
Det mesta är hämtat från boken Strikking i Norge av Anne Kjellberg från 1987.


Stickningen i Norge skiljer sig inte så mycket från stickningen i Sverige de första 300-350 åren. Men sedan händer det något. Nu är de mästare på stickning! De är bättre på allt.

Det finns, till exempel, fler gamla silkesjackor bevarade i Norge än i Sverige. Elva stycken, plus fragment av en tolfte. Och fortfarande stickas det dräktjackor i Norge som tar avstamp i de gamla silkesjackorna från 1600-talet.

Detalj från en fin dräktjacka med reliefmönster.

Nystickad norsk variant av spedetröjan med fina dekorationsband.

Men de mest kända tröjorna är förstås de som stickades i Setesdal – med det klassiska oxomönstret i en bård vid axlarna och luser på bålen och ärmarna. Och den mest kända tröjan i den traditionen är förstås Mariusgenseren som vi diskuterat tidigare i avsnitt 33 som handlade om upphovsrätt. För det blev ju en rättstvist om vem som hade skapat den första tröjan med just det speciella mönstret.

Ett sådant ståhej har det minsann aldrig blivit kring något svenskt stickat! Då märker man att stickningen har en särställning i Norge som den saknar här.

Selbuvantar saknar vi också. Det var en kvinna som hette Marit Gulsetbrua, senare Emstad, som stickade den första vita vanten med en åttabladsros (eller stjärna som vi säger på svenska) i svart på ovansidan, ett enklare mönster på undersiden och tumkil (förstås!) 


Selbuvantar på Husfliden i Oslo. Bara att välja och vraka!

Selbuvantarna blev omåttligt populära och är det fortfarande.
Men det finns andra fina vantar också, med de typiska dräktbroderierna.

Hemslöjdskonsulenten Carina Olsson har ca 400 vantar i
sin privata samling och dessa två gamla  godingar är norska.
Och det här är den fantastiska Carina med vantarna!

Carina räddar gamla vantar till eftervärlden genom att köpa dem eller byta sig till dem genom att sticka ett par nya, likadana till ägaren. Vilken välgärning!

Den som vill läsa mer om Selbuvantar och kanske sticka ett par egna kan vi verkligen rekommendera att investera i den ganska nya boken Selbuvotter av Anne Bårdsgård. Den går att köpa här i Sverige.



En annan fin och ganska ny mönsterbok är Stora vantboken av Jorid Lindvik. Den är dessutom översatt till svenska! 


Den som hellre vill se Selbuvantar IRL kan bege sig till Selbu bygdemuseum, där det finns en stor stickutställning. Som tur är har museet även en bra hemsida  där man kan tillbringa en stor del av sin vakna tid när man läst klart det här blogginlägget.

Ett stort tack till Anne som tålmodigt förklarat vad olika norska ord betyder. Följ henne gärna på Instagram där hon heter asalmanakk och bland annat visar sina fina experiment med att växtfärga garn.

Anne är en medlem i Vottelaget och det
skymtar fler kända medlemmar i bakgrunden...

Vi vill önska alla våra norska lyssnare en koselig 17 mai! Och här följer nu avsnittet om norsk strikking som du kan lyssna på i din smartphone eller direkt här på bloggen.

söndag 7 maj 2017

53. Hanna nystar i stickböckernas historia


När kom de första stickböckerna på svenska?
Vem var det som skrev och vilka var det som köpte de första svenska stickböckerna?
Förstår man beskrivningarna så att man fortfarande kan sticka mönster som gavs ut på 1800-talet?
Och vad för slags mönster var det?

Vi hade frågorna – Hanna hade svaren!

Hanna Bäckström är nämligen doktorand i textilvetenskap på Uppsala universitet och skriver på en avhandling om stick- och virkböcker som kom ut på 1800-talet. 

Märkligt nog kom det ut hela fyra böcker på 1840-talet och sedan kom det en femte bok först 1865.
Och så här ser en riktig bestseller ut!

Trots ett väldigt litet format så innehöll denna
 140-sidiga bok inte mindre än 80 beskrivningar!

Hanna har gått grundligt tillväga i sin forskning och till och med provstickat flera av mönstren.

Det var mest spetsmönster i böckerna.

Ett del mönster lever kvar än idag. Detta finns både i Skottland och Estland, men med olika namn.

Ser det ut som vågor eller som ett träd?

Instruktionerna var fåordiga och många beslut lämnades åt stickerskan – som om man ska sticka mönstret fram och tillbaka eller runt och sedan klippa upp.

Hanna upptäckte att det helt enkelt inte
fungerade att sticka fram- och tillbaka.

Det var inte alltid så noga med exakt hur man skulle sticka ihop två maskor så att det blev lika snyggt på båda sidor.


De här proverna som Hanna har stickat ser stora ut på bild, men var gjorda i oerhört tunt garn – mest bomull – och med stickor 1,5.

Det finns mer 1800-talsstickning att titta på i digitalt museum, som denna fina provremsa. Och denna handarbetsväska i påfågelsmönster. Och några flera fina stickade spetsremsor.

Hanna har också själv fått prova på att göra mönster till en bok som heter Sticka retro!
Hon har förstås använt ett av de gamla 1800-talsmönstren som inspiration till ett par fina muddar.

Skira muddar i tunt garn som ger rätta känslan.

Om tre år ska hennes avhandling vara klar förhoppningsvis och då kommer Hanna att ha forskat fram ännu fler intressanta saker om vad man/kvinnor stickade på 1800-talet.

Men redan nu har hon massor att berätta – så lyssna på avsnittet här eller i din smartphone.


onsdag 26 april 2017

Mohair-ligt föredrag om 80-talet!

Under den danska Knitwork-festivalens sista dag, den 21 maj kl 12 kommer vi att hålla föredrag om vår ungdoms ljuva stickvår – som lyckligt nog inföll under 80-talet när stickningen was everywhere!

Om vi skulle behöva inspiration så finns det lite att läsa...

Då stickade man inte särskilt långsamt och krångligt utan snabbt och enkelt. Det gjorde även vi nördiga stickare. Med stora stickor, i rejäla färgsjok, luftigt och lätt!

Här är en kort intervju som vi gjort med oss själva om vad vi kommer att prata om:

Kommer vi att prata om Kaffe Fassett?
– Självklart!

Glassiga pastellfärger?
– Jajamensan!

Stickade benvärmare?
– Troligtvis.

Mohairgarn?
– Gissa en gång!

Biljetter kan man köpa här.





söndag 23 april 2017

52. Bevare oss för Brexit!


Att nysta garn är vanligtvis en väldigt kontemplativ stund i Johannes liv, men när hon senast stod och nystade Shetlandsgarn slog det henne vad Brexit kommer att innebära: nämligen att det blir både krångligare och dyrare att köpa garn från Storbritannien.

Jajamensan. Det kommer att bli lika krångligt
och dyrt som att  köpa garn från Norge!

Visst finns det mycket annat fint garn, men nu råkar hon ha utvecklat ett tungt missbruk av just shetländska fibrer i regnbågens alla färger (ägna gärna en stund åt att begrunda allvaret i detta och skicka henne sedan en uppmuntrande tanke).

Det finns bara en sak att göra (förstås) och det är att börja hamstra Jamieson´s och Jamieson & Smith´s redan nu. Det finns ingen tid att förlora. Virtual Yarns kit kommer naturligtvis också att bli dyrare...

Alltså hur tänkte de när de röstade?! Och nu när det hastigt och lustigt bestämdes att det blir nyval i Storbritannien i juni kan processen gå ännu fortare.

Med anledning av denna annalkande katastrof handlar det senaste avsnittet om brittiskt garn och brittiska mönsterformgivare – samt en brittisk stickguru.

Det första garnföretagen vi nämner är Patons & Baldwins som också är det äldsta. Det finns en del av deras mönster gratis att hämta. Kolla t.ex. in sockorna med "fair isle-mönster" som vi nämner. Och bland allt som Johanne samlat på sig finns ett ett par gamla häftiga häften!

Fina fynd från Ebay

Mannen som utnämnts till Storbritanniens första och största stickstjärna är James Norbury – som var en bestämd herre med sina egna idéer och egna tv-program där han hade möjlighet att framföra dem. Han gjorde också stickbeskrivningar för just Patons & Baldwins.


James ser ut att kunna ha en egen podd med namnet Nördic Knitting om man säger så...

Vi nämner också Sirdar, ett företag vars historia startade i slutet av 1800-talet. Självklart kan man fortfarande köpa deras garner.

Ett betydligt yngre garnföretag som är mer känt i Sverige är Rowan, som ligger i Yorkshire i norra England i den förtjusande lilla staden Holmfirth.

Holmfirth fotograferat av Richard Harvery

Rowangarner var väldigt populära här under 1990-talet och finns fortfarande att köpa. Många brittiska formgivare har jobbat för och med Rowan. Men störst av alla var förstås Kaffe Fassett – som vi kommer att tillägna ett helt eget avsnitt så småningom. Han är ju heller inte britt, utan amerikan.

I stället inleder vi med att berätta om Debbie Bliss, som har sitt eget garnmärke och gjort massor med mönster. Några finns gratis och hon har också en sida med tips till stickare!

Debbie Bliss

Debbie Bliss har fått medalj av engelska drottningen för sina insatser för hantverk, men coolast är nog att hon sålt en stickad krukväxt till Elton John.

Louisa Harding har jobbat för Rowan och lärde sig att göra mönster av ingen mindre än Kaffe Fasset himself. Nu har hon sitt eget garnmärke med bara cashmeregarner som heter Yarntelier.

Det finns en trevlig intervju med Louisa att titta på – hon verkar så sympatisk.

Sasha Kagan gör helt otroliga stickmönster som är mer som konstverk. Mycket intarsiastickning. Hon är en äkta hippie som flyttade ut på landet i Wales på 1960-talet och fick sin stickverksamhet att växa – hennes tröjor har burits av kändisar som Woody Allen, Mia Farrow och Cher.

Sasha Kagan

Annabel Fox gjorde ännu mer kompicerade mönster i intarsia. Hon lärde sig sticka när hon gick på konsthögskola av en vän och det ändrade hennes liv. Hon ändrade inriktning och läste mode och textil och startade ett företag för att sälja sina handstickade tröjor.

Kim Hargreaves började på Rowan redan som tonåring och var ledande designer där under många år och satte sin prägel på garner och mönster. Nu har hon sitt eget företag som heter Kim, men verkar fortfarande samarbeta med Rowan och göra mönster för deras garner.

Kim Hargreaves

Marie Wallin har också jobbat för Rowan som deras huvuddesigner, men har sedan några år tillbaka ett eget företag. Hon gör egna böcker och kit och håller workshops hemma i Leicestershire. En rolig idé är hennes workshop holidays som heter Fair isle by the Sea och Fair isle on the Farm. Hon har också en Fair isle-klubb där man får prova att sticka olika mönster och sy ihop alla lappar till en rejäl gigantisk filt.

Marie Wallin

Jean Moss är en flitig formgivare, som även hon har jobbat för Rowan, dessutom besatt av olika sticktekniker. Hon håller gärna workshops och lär ut teknikerna och hon brukar arrangera stickresor tillsammans med sin man (men just nu har de ett sabbatsår). Hon är även musiker och vegetarian och har en trevlig blogg som fortfarande uppdateras.
Det går att lyssna på hur Jean låter när hon blir intervjuad i en engelsk podcast.

Jean Moss

Lyssna och lär om allt brittiskt och skynda sedan att fylla på i garnlagret!
Avsnitt 52: Bevare oss för Brexit!


söndag 9 april 2017

51. Maria – mitt i garnhändelsernas centrum

Om du är på ett stickevent och får syn på Maria Gustafsson kan du vara säker på att du lyckats pricka in en bra tillställning. Maria är nämligen en mästare på att hitta de roligaste garnfesterna och de intressantaste stickfestivalerna!

Maria i sin sjal Sally som nyligen låg på heta listan på Ravelry!

Maria har åkt ända till Japan för att vara med på ett nordiskt sticksymposium anordnat av danska stickföreningen Gavstrik.
Hon har varit på Shetlandsöarna, deltagit i svenska stickstämmor och på stickläger i Finland... Stickfest i Väst och Fårfesten i Kil har hon heller inte missat!

Maria har massor att berätta om allt hon upplevt. Ibland är det inte själva stickningen som gjort djupast intryck utan det kan lika gärna vara att få se inlandsisen på Grönland.

Maria älskar att utforska nya sticktekniker och lär sig hellre något nytt än återanvänder något gammalt. Även om hon är väldigt förtjust i tvåändsstickning som hon lärde sig på en kurs i Dala-Floda (samma kurs som vi pratar om i detta avsnitt). Därför är hon ofta anlitad som kursledare, till exempel på Strik Bornholm (nästa gång 2018) och Knitwork i Stockholm i maj.

Nu senast var hon på den ganska nya Edinburgh Yarn Festival, som var en trevlig tillställning där Maria fick träffa sin idol Kate Davies. Det berättar hon mer om i podden.

Nu till sommaren satsar hon på Hantverksdmarknaden i Riga – som kommer att vara något alldeles extra kan vi lova som redan varit där. Lyssna gärna på avsnittet av Nördic Knitting som handlar om just den!

Maria har förstås inte rest färdigt på långa vägar utan drömmer också om att göra en liten hemslöjdsresa till Peru.

Hon har  också haft en egen garnbutik som hette Marias garn (och numera heter Litet Nystan). Nu har hon i stället hemsidan och bloggen med samma namn – Marias Garn.
Du hittar också Maria på Facebook och Instagram.

Några andra intressanta stickevent vi diskuterar med Maria hittar du länkar till här – hela listan:

Sätergläntan
Stick och spinn på Gotland 2017
Oslo strikkefestival
Bergen strikkefestival
Stickklubben Stockholm
Stockholm Night Knitters
Stickigt som händer
Berlin Knits
Sheep and Wool Festival, Rhinebeck
Shetland Wool Week
Craft Camp

Är du nyfiken på hur hon hittar alla roliga stickevent så ska du lyssna på intervjun med Maria!

Och har du själv något bra tips får du gärna lämna en kommentar eller kontakta oss via kontaktformuläret som finns här på sidan.


onsdag 5 april 2017

Lär mer om färger!

För att få tid att sticka och prata om färger lite mer kommer Johanne att ha en några timmar längre kurs i färglära lördagen den 29 april i Stockholm.

Här följer all information – du anmäler dig genom att mejla mig och det är principen först till kvarn som gäller. Är det något du undrar går det också bra att mejla.

Att välja färger som passar ihop
 och gör att mönstret syns bra på samma gång
 kan vara en utmaning – som man säger...

Färglära för stickare med fördjupning om Fair Isle-mönstren från Shetlandsöarna.
Plats: Högalid i Stockholm (t-bana Hornstull)
Tid: lördagen den 29 april, kl 10–15
Pris: 650 kr

Jag börjar med att berätta färgernas historia. Sedan följer en lektion i förenklad färglära med tyngdpunkt på hur man ska tänka när man kombinerar två eller flera färger i flerfärgsstickning.
Att välja färger är svårt – och spännande! Ibland blir det oväntat bra, ibland inte… Särskilt intressant är användandet av färger i mönster från Shetlandsöarna, så vi kommer att fördjupa oss lite i Fair Isle-stickningens färgmagi.

Du kommer att få sticka provlappar med restgarner du haft med och prova så många färgkombinationer du hinner sticka under dagen och vi diskuterar sedan gemensamt hur resultaten blev. 

Jag kommer att ha med stickade plagg som exempel på både lyckade – och misslyckade färgkombinationer!

Förkunskaper: Detta är ingen nybörjarkurs utan du måste kunna sticka med två färger.

Fika ingår, men inte lunch.  Vi går iväg och äter eller om man vill ha med sig något.
Meddela gärna eventuella allergier eller om det är något du inte tål.

Anmälan: anmäl dig genom att mejla till johanne.landinATgmail.com (byt ut AT mot @) Ange ditt fullständiga namn och telefonnummer.

Obs! Anmälan är bindande. Efter bekräftelse om att du har fått en plats ska betalningen vara gjord inom tre bankdagar.

Villkor för deltagande:
Om det blir för få anmälda deltagare eller om jag blir sjuk ställs kursen in och du får då tillbaka hela deltagaravgiften.
Om du blir sjuk eller inte kan/vill gå kursen gäller följande:
Om jag lyckas hitta någon annan deltagare som kan ta din plats får du tillbaka deltagaravgiften.

Om jag inte lyckas hitta någon ersättare till din plats får du inte tillbaka din deltagaravgift.